Sömn & hälsa

Nattskräck hos barn – skillnaden mot mardrömmar och hur du kan hjälpa

Av Drömklubben · Lästid ca 4 min

Nattskräck kan innebära att barnet skriker i sömnen och är svårt att nå. Det händer ofta tidigt på natten, och barnet brukar inte minnas episoden. Så beskrivs typiska förlopp av 1177. Allt nattligt skrik är däremot inte nattskräck.

Nattskräck och mardrömmar är olika saker

Vid nattskräck sker ett ofullständigt uppvaknande ur djupsömn. Barnet är inte riktigt vaket och kan vara svårt att nå. En mardröm uppstår i en annan sömnfas, ofta senare under natten. Då vaknar barnet vanligtvis och kan minnas något av drömmen. Skillnaden förklaras i Rikshandbokens avsnitt om sömnsvårigheter.

Det är därför bra att beskriva vad du ser utan att genast bestämma vad det heter. ”Hon satt upp och skrek men svarade inte” säger mer inför ett vårdsamtal än ”hon sov dåligt”. Våra texter om vanliga nattuppvaknanden handlar om en bredare situation och kan inte användas för att avgöra om barnet har nattskräck.

Under en typisk episod: stanna lugnt nära

Försök inte väcka barnet eller hålla fast det under en typisk nattskräcksepisod. Stanna i närheten och hindra att barnet skadar sig. Att försöka få kontakt eller trösta intensivt kan öka upprördheten. Råden kommer från NHS om nattskräck och mardrömmar.

Se också till att omgivningen är säker. Om barnet lämnar sängen kan det behöva lugn hjälp tillbaka. Den brittiska barnhälsovården Children and Family Health Devon beskriver både motorisk oro och vikten av en säker sovmiljö.

Det kan vara jobbigt att stå bredvid när ditt vanliga sätt att trösta inte verkar nå fram. Din uppgift i stunden är inte att få barnet att förklara vad som händer. Om ni är flera vuxna kan ni bestämma vem som stannar hos barnet och vem som finns till hands. Du kan be om stöd även för din egen oro efteråt.

Beskriv mönstret utan att leta efter skuld

Feber, tidigare sömnbrist och stark stress kan utlösa nattskräck, och ärftlighet kan spela roll enligt Rikshandboken. Det betyder inte att en förälder har orsakat episoden eller att det alltid går att hitta en tydlig förklaring.

En kort sömndagbok kan hjälpa er att se mönster, vilket NHS rekommenderar. Skriv ungefär när barnet somnade, när händelsen började och vad du observerade. Anteckna hellre några tydliga detaljer än varje minut av natten.

En praktisk uppdelning är ”det här såg jag” och ”det här undrar jag”. Under den första rubriken kan du skriva om barnet satt, gick eller ropade. Under den andra kan du samla frågor till BVC. Då slipper du försöka dra alla slutsatser mitt i natten. Om en annan vuxen nattar kan ni använda samma enkla anteckningssätt.

Låt dagen och kvällen vara begripliga

En förutsägbar kväll och utrymme att prata om bekymmer på dagen kan vara stöd, enligt barnhälsovården i Devon. Det behöver inte bli ett nytt projekt med många regler.

Som vardagligt exempel kan ni låta tandborstning, en bok och godnatt komma i samma ordning. Försök välja sådant som redan fungerar för er. I vår artikel om kvällsrutiner finns fler exempel. Inget av detta är ett löfte om att episoderna upphör.

När behöver ni kontakta vården?

Kontakta BVC, elevhälsa eller vårdcentral när episoderna kommer ofta eller sömnen är långvarigt eller mycket besvärligt störd. Du kan ringa 1177 för råd om nästa steg. Se 1177:s vägledning om sömnbesvär.

Ring 112 om barnet har mycket svårt att andas, blir blåaktigt eller är medvetslöst och inte går att väcka. Avfärda inte sådana tecken som nattskräck. Läs 1177:s råd om andningsbesvär och medvetslöshet.

Källor

Faktaunderlag kontrollerat 3 november 2026: 1177 om sömnbesvär, Rikshandboken och NHS. Kompletterande källor finns länkade i texten.

Vanliga frågor